Hösten i sin charm




30 Oktober 2014, 10:32
Canon EOS 100D
 
Jag tror att många håller med mig om att hösten har sin charm i allt tedrickande och alla gosiga hemmakvällar i en filt med regnet smattrande utanför. Jag tycker att det är en sådan himla skön känsla att vakna av att höra regnet mot takfönstret och kylan som gör att man vill ligga kvar under täcket ett tag och sträcka sig och bara mysa. Pricken över i är dagar som dessutom bjuder på en lång sovmorgon.
 
Däremot vet jag många som har väldigt mycket emot resten av vad hösten innebär. Dimman, det grå och trista vädret, regnet om man tvingas vara ute, och allt vad man kan komma på. Jag tycker att det är en del av varför jag gillar hösten så mycket. Det grå och trista vädret är inte alls trist för mig, och det är om det jag ska berätta om. Så om du är en av de som går runt med allmän höstdepp och tycker att det jobbigaste av allt är att veta att dagarna känns allt kortare på grund av mörkret och en längre natt, längtar till sommaren fastän vi har halva hösten, vintern och våren kvar och har hamnat i en down-period så hoppas jag kunna påverka dig med hur underbart jag ser på höstens alla perspektiv, och att man verkligen ska njuta av denna underbara årstid. Jag ska försöka få dig från höstdepp till höstpepp.
 
Först vill jag säga att jag älskar alla årstider, och jag behöver en variation. Varje årstid är för mig en favoritårstid i sig, det gäller bara att förstå det. Jag gick ner på stan efter skolan förra veckan och en dag regnade det. Det var grått och det blåste som bara den i trädkronorna, och jag kände mig ruggig och kall. Just då försökte jag lyssna på mina egna tankar att hösten alltid är härlig, och jag hade faktiskt svårt att köpa mina egna tankar och acceptera det själv. Jag hade svårt att ta in mina egna ord, och jag tyckte bara att det var obehagligt. Den känslan jag tror många känner om hösten.
 
Jag gick några meter till innan jag satte in mina hörlurar, men nix, det blev inte mycket bättre. Jag sökte sedan på Ed Sheeran och John Mayer, och jag säger bara att då hände det grejer. "Thinking out loud" kom på och jag öppnade ögonen för omvärlden. Jag tittade på vinden som slet och drog i trädkronorna, och hörde lite i bakgrunden de rasslande löven som blåste hit och dit. Jag såg några lite yngre barn, kanske 12 år, gå och prata och skratta med varandra, och jag förstod hur mycket kärlek och glädje världen bjuder på, och hur mycket av det som finns i luften. Spellistan bytte låtar till John Mayers "Who says" och "XO" och senare "Your body is in wonderland" vilka är tre underbara låtar med en underbar artist. Jag gick ner för en nerförsbacke och mötte ett gammalt par hållandes i varandra gå uppför samma backe. Kärleksfullt även där kämpande i det kyliga, regniga, kalla gråa men underbart mysiga vädret.
 
Jag fokuserade alltså inte på det jobbiga, utan levde mig in i musiken och öppnade upp ögonen för denna märkliga värld med så mycket kärlek i. Kylan försvann i min mysiga halsduk och jag värmdes av all kärlek som fanns i luften. Det hela handlar om att bara ta några sekunder att stanna upp, att titta, att ta in omgivningen, och älska den. Jag blir helt till mig när jag skriver detta och vill bara ut och uppleva mer av vad den kalla hösten har att ge. När jag tagit de där sekundrarna gick en liten snabbare låt med en skön taktkänsla igång, och jag nästan hoppade fram på gatan. Det var underbart att bara leva i nuet, och skitsamma om man blir helt blöt av regnet, för det är just det underbara jag vill att ni ska kunna känna.
 
Jag hoppas att ni har fått en tankeställare, och jag ber verkligen inte om att ni ska tycka exakt som jag. Ni kanske är sommarmänniskor rakt igenom, men då vill jag bara att ni ska förstå hur jag tänker och förstå att alla är vi olika och det är meningen med livet och allt.

RSS 2.0